Tänker du att inredning ska vara en rätlinjig process med start och mål, där du tänker ut ett koncept, genomför det och får ett perfekt resultat?
Så ser det i alla fall inte ut för mig! För mig är det en levande, krokig, svängig, ständigt föränderlig och alldeles underbar process. Lite som livet självt!
Det är först när jag ser alla färger och former på plats som jag kan avgöra om något verkligen ”klickar” och hamnar i balans. Jag börjar med en idé och så verklighetstestar jag den i rummet.
Ibland blir det alldeles strålande med en gång. Ibland fortsätter processen och jag får testa något annat istället men nu med lite mer kunskap om vad just det här rummet önskar och behöver.
Så länge processen sker med kärlek och i närvaro så är allting rätt, det är min inställning. Inredningsresan brukar då så småningom komma till en punkt där jag känner att nu, nu är rummet i balans.
Nu andas hela min organism ut när jag stiger in, nu bidrar platsen till stillhet och klarhet, nu fyller den mig med inspiration och förundran, nu healar det mig att vistas här. Nu vill jag inte gå någon annanstans, nu uppmuntras jag att landa och bara vara just här. Nu är jag ett med livet och stunden och rummet som omsluter mig.
Det betyder inte att inredningen kommit till en slutdestination. Om några dagar kanske jag byter ut blombuketten som då vissnat i sin vas på bordet. Om några veckor kanske jag målat eller fått ett nytt konstverk som jag vill sätta upp. Om några månader kanske jag känner behov av mer mod eller lugn eller lekfullhet i tillvaron och då kan jag bjuda in nya symboler och påminnelser som stärker de kvaliteterna.
Inredning är ingen rätlinjig process – men resan är fantastisk och hållplatserna på vägen är väl värda att njuta av och stanna vid och glädjas åt. Lite som livet självt.