Att inreda nytt kan ofta kopplas till att köpa nya saker och möbler.
En viktig fråga för mig är att undvika överkonsumtion och ”slit och släng-inköp”. Att inte basera mina val på vad som är modernt för stunden och kommer att känns blasé nästa säsong.
Att i första hand utgå ifrån det som redan finns på plats istället för att per automatik tänka att det ska köpas nytt. Att utforska alternativ att köpa begagnat och att ge vidare det som inte längre behövs.
Att fundera lika mycket på vad som kan plockas bort som vad som ska läggas till. Att upptäcka att skönhet och harmoni kan mejslas ut från enkla ting, ärvda ägodelar och vardagliga miljöer.
Att ta hand om det gamla och att välkomna det nya bara när det verkligen finns utrymme för det, när det känns rätt i hjärtat och när du åtar dig att vårda det för lång tid framöver.
Självklart kan preferenser och behov ändras och du kan vilja göra förändringar i ditt hem baserat på det. Du kan då släppa taget om det som är redo att lämna ditt hem samtidigt som du skänker det en tanke av tacksamhet och laddar det med intentionen att bidra positivt till ett nytt hem eller till ett hållbart kretslopp.
Visst kan det vara en glädje att fylla sitt hem med skönhet i form av inköp av växter, konst och inredningsdetaljer. Om du först står fast förankrad i dig själv och har kontakt med vad du verkligen känner och blir glad av, då kan inköpen bli sådana som fyller ditt hem och din vardag med positiv kraft och ger dig en långsiktig källa till skönhet, lugn och välmående.
Den typen av konsumtion tror jag gör mer nytta än skada i den stora helheten.
Att däremot köpa nya saker till hemmet för att följa trender, imponera på gäster, dämpa tristess eller hantera stress och jobbiga känslor genom snabba lösningar och konsumtions-kickar, det vill jag undvika så långt det bara går.
Hur tänker du kring kopplingen mellan inredning och konsumtion?